Ebola

Isolerad vänskap

”Liberia delas av ett orangefärgat staket. Vi har byggt det för att hålla sjukdomen i schack. Patrick är på insidan, jag är på utsidan. Vi brukar vinka till varandra, han ger mig ett snett leende.”

Den 22 mars 2014 var ebolaepidemin ett faktum. Under det följande året skulle viruset smitta 25 000 människor i nio länder och kräva fler än 10 000 liv.

I ”Isolerad vänskap” möts två vänner på varsin sida av ett staket, en är läkare och en är en vanlig pojke som drömmer om att lära sig cykla. 

Varje dag säger jag till mig själv: Bli inte fäst vid ett barn som inte längre hör hemma bland oss levande. Det här är ebola. Folk på andra sidan staketet kommer inte tillbaka. Jag säger det här till mig själv varje dag, men jag lyssnar aldrig.

Så kommer den fruktansvärda morgonen då Patrick inte vinkar längre. Han ligger på en madrass med svåra magsmärtor. Läpparna är torra, ögonen blanka. När han ser mig försöker han le. – Finns det någonting jag kan göra för dig? frågar jag. Han tittar upp, viskar någonting och jag lutar mig närmre i min klumpiga dräkt. – Kan du fixa en cykel till mig? säger han. Patrick, du kommer aldrig lära dig cykla, tänker jag. Imorgon finns du inte mer.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.