Varje dag får vi ta del av livsförändrande historier, berättelser som säger mer på ett fåtal sidor än en hel roman. Böckerna bygger på våra fältarbetares vittnesmål och alla har ett lyckligt slut, tack vare att människor som du valt att ge bort en gåva som räddar liv. Världens viktigaste present hittar du här i vår gåvoshop.

Flyktingkrisen

"Mitt barn, mitt barn"

”Jag hänger mig över båtens reling och stirrar ner i vattnet. Havet är fyllt med saker som inte hör hemma där, kläder, påsar och panikslagna människor som flyter omkring i vattnet. Jag ser små kroppar som guppar stilla i vattnet, de skriker inte. De gråter inte. Och jag förstår att de aldrig kommer att gråta igen.”

Flyktingkrisen i Europa undgår ingen. Människor dör i desperata försök att ta sig till Europa, undan våld och förtyck i länder som Syrien, Afghanistan och Irak.

”Mitt barn, mitt barn” är berättelsen om hur en höggravid kvinna hamnar under en överlastad flyktingbåt utanför Libyens kust. Förtvivlan byts till glädjetårar när barnet, som alla trodde var förlorat, ger sig tillkänna med ett svagt pickande ljud. 

Den gravida kvinnan skriker och gråter om vart annat, ”mitt barn, mitt barn”. Kvinnan är genomblöt och hennes långa kjol och slöja lämnar stora vattenpölar efter sig.

Minuterna innan fick vi ett nödrop från en träbåt överlastad med nära 700 personer som höll på att sjunka utanför Libyens kust. Jag hänger mig över båtens reling och stirrar ner i vattnet.

Havet är fyllt med saker som inte hör hemma där, kläder, påsar och panikslagna människor som flyter omkring i vattnet. Jag ser små kroppar som guppar stilla i vattnet, de skriker inte. De gråter inte. Och jag förstår att de aldrig kommer att gråta igen. En makaber tanke slår mig, att havet är varmt och mörkt som en livmoder som omsluter dem igen, det skänker mig en sorts tröst mitt i allt kaos och det fruktansvärda jag bevittnar.

Redan innan jag ser henne hör jag hennes otröstliga gråt. Kvinnan hade fått hela den kapsejsade båten över sig och var nu förtvivlad i tron om att hennes barn i magen hade dött. Jag hjälper henne upp på britsen och kopplar upp doptonen i hopp om att försöka hitta hjärtljudet från babyn. Mannen stirrar på mig med intensiv blick och kramar sin frus händer.

Vi försöker alla tre lyssna genom ljudet av förtvivlade röster, folk som skriker av smärta över ett förlorat barn, sin älskade eller vän. Andra försöker överrösta det mullrande motorljudet och ropa till de som inte går att finna. Jag för doptonen fram och tillbaka över magen utan resultat. Jag hör inget. Jag vill bara skrika till alla att hålla käften. Jag vill be döden dra åt helvete. Ta inte detta barn också. Inte ett barn till.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Barnbok – från 3 år

Den viktiga resan NY

”På en smal stig, genom ett snår av stora taggiga buskar som växte högt över mitt huvud, vandrade vi försiktigt med den blåa väskan. Jag såg en orm som slingrade sig iväg i det höga gräset och jag hejdade mig mitt i ett steg. Visst fanns hyenor i Sydsudan?”

Nytt för i år är en berättelse för barn. I boken dras läsaren in ett spännande äventyr där en mystisk blå väska färdas genom vilda snår, över träsk och förbi riktiga KROKODILER till en by med barn som behöver få vaccin för att inte bli sjuka.

Vaccin är ett av de viktigaste medicinska hjälpmedlen som finns för att skydda barns hälsa. De flesta vaccin måste förvaras i 2-8 grader. Att förvara, transportera och administrera vaccin är en av våra största logistiska utmaningar.

Barnboken finns endast som fysisk version och levereras på posten. 

Allt började en ganska regnig dag när jag jobbade i en by i Sydsudan, i Afrika. Jag fick höra att det fanns barn som behövde ett jätteviktigt vaccin för att inte bli sjuka. Barnen bodde i en liten by långt, långt bort, förbi fälten, bortom snåriga skogar och floder och träsk. Dit gick inga vägar och det fanns inga broar över vattnet. Men vi var tvungna att försöka ta oss dit även om resan skulle bli lång och mycket svår.

Dagen innan vi skulle ge oss iväg var alla spända och sprang runt, bar på stora paket, högar med papper och andra saker som vi skulle ha med oss på vår resa.

– Habona Johan! Min vän James kom emot mig med en stor, fyrkantig, blå väska. Habona, betyder hej här, det visste jag.

– Habona, svarade jag och log stort.

Det var i den blåa väskan som vi skulle frakta det jätteviktiga vaccinet i tillsammans med kalla isblock för att det inte skulle bli för varmt. Vaccinet får absolut inte bli för varmt, men det får inte heller bli för kallt för då fungerar det inte. Tidigt nästa morgon när det fortfarande var mörkt steg jag upp och bäddade försiktigt ner vaccinet i den blåa väskan. ”Lycka till nu” viskade jag och klappade lätt med handen på väskan innan jag satte på mig hatten och tillsammans gick vi mot solens första strålar som lyste över landskapet. Nu började det stora äventyret på riktigt.

Den viktiga resan fortsätter, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur äventyret utvecklade sig.  

Barnsjukvård

På bristningsgränsen

”Något är väldigt fel men vi vet inte vad. Utanför gryr dagen och vi håller på att förlora en litet barn som precis fått sin första tand. Vi tillkallar kirurgen. Flickans reserver är små, men för att hitta vad som är fel måste vi öppna upp hennes mage. Det finns inget annat val.”

En tredjedel av alla dödsfall i världen skulle kunna förebyggas med kirurgi. År 2010 miste uppskattningsvis 16,9 miljoner människor livet på grund av tillstånd som hade krävt kirurgiska ingrepp.

I ”På bristningsgränsen” kan du läsa om hur en bukoperation räddade livet på en mycket sjuk liten flicka.

Det är gryning när en kvinna kliver in på sjukhuset med ett kvidande bylte i famnen. Det är en liten flicka på åtta månader. Hon har varken kunnat behålla mat eller vatten på flera dygn och det lilla ansiktet drar ihop sig av smärta.

Jag hör hur hon svagt upprepar samma ton, om och om igen. Vi misstänker blodförgiftning och ger henne intravenös antibiotika.

Efter två dygns kamp somnar mamman utmattad i ett hörn. Men två timmar senare är flickan ännu sämre. Magen har svällt upp så mycket att huden spänner och drar över buken. Avföringen är full med blod. Något är väldigt fel men vi vet inte vad. Utanför gryr dagen och vi håller på att förlora en litet barn som precis fått sin första tand.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Olycksfall

Gammal kärlek

”Han är redan död. Det är min första tanke när jag ser den lilla pojken (…) Mormodern håller hans hand i sin medan andetagen blir långsammare och den lilla bröstkorgen höjer och sänker sig alltmer sällan. Jag hoppas så att han inte ska lämna henne ensam.”

En tredjedel av världens befolkning saknar i dag tillgång till livsnödvändiga läkemedel. På platser där tillgång till läkemedel och sjukvård är bristfällig är det därför inte konstigt att människor använder sig av de alternativ som finns tillgängliga. Växtblandningar, saltlösningar och gifter kan leda till allvarliga komplikationer med dödligt utfall.

I ”Gammal kärlek” kan du läsa om hur en liten pojke som förgiftats av traditionella mediciner räddas till livet och kan återvända hem med sin älskade mormor.

Han är redan död. Det är min första tanke när jag ser den lilla pojken. Kroppen hänger slapp och livlös och huden är vaxartad. Med några få franska ord och gester lyckas pojkens mormor förklara att han fallit från en stol i hennes hem. Det är hon som tar hand om honom, han är allt hon har.

Så kräks han. En svartgrön vätska kommer bubblande ut ur munnen, jag kan bara anta att han fått i sig traditionella mediciner innan han kom till oss. Jag lyser med en ficklampa i hans ögon, ingen respons, han är i koma. Mormodern håller hans hand i sin medan andetagen blir långsammare och den lilla bröstkorgen höjer och sänker sig alltmer sällan. Jag hoppas så att han inte ska lämna henne ensam.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Glömda kriser

En hedrande andraplats

”Jag betraktar mannens uppblåsta mage och svullna fötter och förstår. Månader av feber, dålig aptit och näsblödningar. Snabbaste mannen i byn, nu orkar han inte upp ur sängen (…) En isande oro far igenom mig när jag ser den snövita färgen under hans nedre ögonlock”

Kala Azar är en tropisk parasitsjukdom som angriper immunförsvaret. Sjukdomen kan förinta hela byars befolkningar och finns i fattiga, avlägsna och instabila områden där väldigt få har tillgång till hälsovård.

I ”En hedrande andraplats” kan du läsa om hur den snabbaste mannen i byn överlever parasitsjukdomen och ler när han för första och enda gången blir slagen i kapplöpning av sin son.

Jag betraktar mannens uppblåsta mage och svullna fötter och förstår. Månader av feber, dålig aptit och näsblödningar. Snabbaste mannen i byn, nu orkar han inte upp ur sängen. Det kan bara vara Kala Azar, en tropisk parasitsjukdom som gradvis tar kål på immunförsvaret. Utan behandling dör nästan alla.

Jag känner den karaktäristiska hettan när jag håller mannens huvud mellan mina händer och ser hur hans mage fylls ut av en mjälte som sträcker sig ända ner i ljumsken. En isande oro far igenom mig när jag ser den snövita färgen under hans nedre ögonlock som betyder att han har ett ohyggligt lågt blodvärde.

Efter bara två månader som läkare på vårt hälsocenter har jag redan sett förtvivlat många människor dö när hjärtat inte längre orkar pumpa runt det kraftlösa blodet. Nu verkar det vara dags för en till.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Barnsjukvård

Pojken med den långa pappan

”Pojken ligger bakåtböjd mot pappas axel med uppdragna knän. Nacken är stel som en pinne och hans blick stirrar åt vänster. Han försöker gråta men orkar inte, låter som en liten kattunge.”

Hjärnhinneinflammation kan orsakas av såväl virus som en grupp bakterier varav några är mycket farliga. Om patienten inte snabbt kommer under behandling är risken att dö mycket hög.

I ”Pojken med den långa pappan” kan du läsa historien om hur en lång pappa kunde gå hem med sin friska son på sina axlar tack vare att behandlingen kom i rätt tid.   

En ny arbetsdag i Tchad. Jag ska just ropa upp en ny patient när en kollega kommer in i mottagningsrummet. ”Vi har ett akutfall”. Han visar in en man med sin tvåårige son i famnen.

Pojken ligger bakåtböjd mot pappas axel med uppdragna knän. Nacken är stel som en pinne och hans blick stirrar åt vänster. Han försöker gråta men orkar inte, låter som en liten kattunge.

Jag undersöker honom på britsen. Temp 39°C. Det måste vara en hjärnhinneinflammation. Pappan står en bit bort och ser oroligt på mig. Vi gör en ryggmärgspunktion och vätskan som kommer ut är alldeles grå, det är som jag befarade. Faderns frågande blick möter min. Hur säger man till någon att de ska förbereda sig på det värsta?

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Mödravård

Att möta dagens ljus i mörkrets famn

”Strax utanför kliniken ser jag en ung kvinna ligga på marken, vid hennes fötter ligger en nyfödd baby, han är vid liv men mamman orkar inte lyfta honom"

Då Läkare Utan Gränser ofta är den enda sjukvårdsinstansen där vi arbetar, betyder det att kvinnor måste resa långt hemifrån för att nå oss. Det händer att kvinnor inte börjar den långa resan förrän komplikationer uppstår.

I ”Att möta dagens ljus” kan du läsa om hur en alldeles ny liten familj, efter en natt av osäkerhet och förtvivlan, kan möta morgonen tillsammans tack vare snabbt och rätt agerande.

Det är mörkt. Jag ska strax gå av mitt skift när en ung kvinna springer in på klinikens förlossningsavdelning. Hon rycker tag i mig, tecknar att jag måste komma med. Av uttrycket i hennes ansikte förstår jag att det är bråttom. Jag rycker åt mig väskan, vi snubblar ut i kolmörkret, ramlar, men reser oss upp och fortsätter springa. Strax utanför kliniken ser jag en ung kvinna ligga på marken, vid hennes fötter ligger en nyfödd baby, han är vid liv men mamman orkar inte lyfta honom. Jag navlar av, lyfter upp och sveper in honom i tyg och lägger honom i sin mors famn. När jag undersöker kvinnan vidare för att hjälpa till med moderkakan så förstår jag att därinne finns ännu ett barn. Men den babyn ligger på tvären inne i livmodern. Det är inte bra.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Kriget i Syrien

Att ha och att mista

"Till slut orkar hon inte mer och hjärtat stannar. Pappan är förkrossad. ”Ska jag följa med min döda dotter tillbaka och begrava henne eller ska jag åka med min levande dotter till sjukhuset i Turkiet”, frågar han?"

Kriget i Syrien gick 2014 in på fjärde året och våldet riktas mot både civila och stridande. Miljontals människor är i behov av humanitär hjälp som det har blivit mycket svårt att ge. Tusentals läkare, sjuksköterskor, apotekare och annan personal har dödats, kidnappats eller förts bort vilket gör att det är stor brist på medicinsk expertis. 

I "Att ha och att mista" kan du läsa om en pappas förkrossande val mellan liv och död på gränsen mellan Syrien och Turkiet. 

En kväll kommer en pappa med sina svårt brännskadade tvillingflickor till vårt sjukhus nära gränsen mellan Syrien och Turkiet. Jag inser snabbt att vi inte kan ge dem den vård de behöver. Läget är kritiskt. Vi måste köra över gränsen till Turkiet där det finns bättre resurser för att behandla brännskador.

Jag sätter mig i framsätet med den mest brända flickan i min famn. Hennes lungor är skadade och hon har svårt att andas. Under färden börjar lungorna sakta fyllas med vätska. Trots andningsblåsan jag använder för att hjälpa henne, blir andetagen allt tyngre.

Till slut orkar hon inte mer och hjärtat stannar. Pappan är förkrossad. ”Ska jag följa med min döda dotter tillbaka och begrava henne eller ska jag åka med min levande dotter till sjukhuset i Turkiet”, frågar han?

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Psykolog/Terapeut

En tyst verklighet

”Han börjar rita döda människor under rasade hus. Han ritar något som kan vara hans kusin, en människa med uppblåst mage blandat med monster. Det gör ont inom mig när jag ser vad han ritar, det är hemskt att en liten pojke ska behöva lida så mycket.”

För fem år sedan ödelade en jordbävning stora delar av Haitis huvudstad Port-au-Prince. Nästan alla haitier förlorade någon släkting, vän eller granne den dagen. Naturkatastrofer som jordbävningar, översvämningar och orkaner kan inom loppet av några minuter förändra livet för en hel befolkning.

I ”En tyst verklighet” får vi följa ett barns väg tillbaka från traumat i sviterna av katastrofen. 

En liten pojke på sjukhuset vill inte prata. Han låg länge under ett hus bredvid sin döda kusin. Tillräckligt nära för att röra honom. Jag kan inte föreställa mig hur det var: lukten, mörkret, rädslan och ensamheten. Han har mardrömmar om att han är kvar därunder. Jag pratar med honom och ställer frågor, men han svarar inte.

Jag bestämmer mig för att prova något annat. Om han inte kan prata kanske han kan uttrycka sig utan ord. Så jag börjar ta med mig stora pappersark och mängder med färgglada kritor när vi ses. Han börjar rita döda människor under rasade hus. Han ritar något som kan vara hans kusin, en människa med uppblåst mage blandat med monster. Det gör ont inom mig när jag ser vad han ritar, det är hemskt att en liten pojke ska behöva lida så mycket. Envetet fortsätter vi vårt arbete tillsammans.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.

Ebola

Isolerad vänskap

”Liberia delas av ett orangefärgat staket. Vi har byggt det för att hålla sjukdomen i schack. Patrick är på insidan, jag är på utsidan. Vi brukar vinka till varandra, han ger mig ett snett leende.”

Den 22 mars 2014 var ebolaepidemin ett faktum. Under det följande året skulle viruset smitta 25 000 människor i nio länder och kräva fler än 10 000 liv.

I ”Isolerad vänskap” möts två vänner på varsin sida av ett staket, en är läkare och en är en vanlig pojke som drömmer om att lära sig cykla. 

Varje dag säger jag till mig själv: Bli inte fäst vid ett barn som inte längre hör hemma bland oss levande. Det här är ebola. Folk på andra sidan staketet kommer inte tillbaka. Jag säger det här till mig själv varje dag, men jag lyssnar aldrig.

Så kommer den fruktansvärda morgonen då Patrick inte vinkar längre. Han ligger på en madrass med svåra magsmärtor. Läpparna är torra, ögonen blanka. När han ser mig försöker han le. – Finns det någonting jag kan göra för dig? frågar jag. Han tittar upp, viskar någonting och jag lutar mig närmre i min klumpiga dräkt. – Kan du fixa en cykel till mig? säger han. Patrick, du kommer aldrig lära dig cykla, tänker jag. Imorgon finns du inte mer.

Här hade berättelsen kunnat sluta. Men det gör den inte, tack vare alla er som stödjer oss. Köp boken och läs om hur allting tog en vändning.